Var en motionär - tre boktips!

 
 
1. Born to run av Christopher McDougall är boken som har frälst hundratusentals människor att springa. Jag fattade först inte att allt i boken var på riktigt, för karaktärerna och historierna verkade osannolika. Men ju längre jag läste, desto mer började jag själv känna Är Möjligt! Det kan göra ont att springa, men det går ändå. En kan vara bakis och trött men det går att springa ändå. För, det är härligt att springa. Och vi är gjorda att springa långtBorn to run är en bok som mixar reportage, sååååå spännande återberättelser om olika maratonlopp med roliga personporträtt och fakta om den mänskliga anatomin. Boken är verkligen rolig, spännande, knäpp och livsbejakande. Jag tror att den hade mycket att göra med att jag sade upp mig för att cykla till Indien he he he, utan att ens ha hunnit läsa ut den.
 
Jag beklagar missrepresenationen av kön i det här inlägget hörni.
 
 
 
 
 
 
2. Löparens hjärta av Markus Torgeby har kallats den svenska versionen av Born to run faktiskt. Den handlar om att springa av njutning och vara en del av sin kropp, och hur svårt det kan vara i vårt samhälle som ska vara så fokuserat på intervaller och presationer. Markus är tjugo år i boken när han flyttar ut i en kåta i skogen, för att avskärma sig från allt och komma i kontakt med sin springande själ. Och gud vad han springer. Det är en fin, personlig bok om att försöka hitta rätt i livet. 
 
 
3. Spring för kärleken och livet av Ludvig Rasmusson är ganska kul faktiskt. Rasmusson skriver kvickt och underhållande, och breder på med en del "fakta" som känns förlegad och som han inte direkt källhänvisar till om jag säger så. I boken bemöter han många aspekter av löpningn och det märks att han har hunnit tänka mycket på vad han skriver. Det blir därför inte bara underhållande manplaining utan även tänkvärt och vackert. Hans korta meningar är sylvassa. Bland annat presenterar han idén att själva löpningen är vilan, och inte det vi gör när vi äter middag eller ligger still. Han jämför känslan att vara överäten, sittandes, försupen och rökande på en middag , med att springa längs med strandkanten och svänga in i skogen. Vilket ger själen och kroppen mest ro? Jag har inte läst klart boken än, så jag återkommer nog med fler exempel senare.
0 kommentarer