Bristningsgränsen

 
 
 
 
Hej hörni. Den senaste tiden har varit stressig och mitt sömnbehov enormt. Att planera en resa till Indien (vi cyklar till Turkiet och flyger därifrån) hade varit tusen gånger lättare om inte administrationen runtomkring var så fyrkantig. Och mitt i flyttstöket fick vi inbrott, de stal bland annat en kartong som såg värdefull ut och i den låg alla brev jag fått sedan 2008.
 
För en brevväxlare som jag betyder det: ganska många brev... Jag har vägrat att ens tänka på exakt vilka... men i skrivande stund gör jag det. Lovisas brev när det tog slut mellan mig och hennes bror, om att hon och jag är systrar. Alla mina dagisbarns målningar som de gav mig när jag lämnade dagiset och Norge (Når Sverige stenger, kommer du tilbake da?"). Mammas brev om varför hon och pappa mår bra ihop, som hon skrev efter hans senaste självmordsförsök och jag var arg och gick i terapi. Det är inte som att jag brukade läsa breven, men jag ville ha dem när jag blir gammal. De är som människor i pappersform.
 
Jag orkar inte mer jag orkar lite till återhämtning
0 kommentarer