Ögonblick # 7

 
 
Jag vaknar utvilad när klockan ringer, tassar upp och sätter igång kaffet. Vad mörkt det är ute. Ut till balkongen, ljummet ändå, månen lyser, tänk alla gryningar vi kommer uppleva på vår tältväg ner genom Europa. Hämta tändstickorna och in igen. Jag tänder ljus, ett grönt, ett gult, ett kronljus i rosa stake. Ignorerar kaoset som tagit över lägenheten, väljer att bara se ljusen i mörkret. Oftast är det Christoffer som basar över kaffekoket och jag får jämt dagens första kopp utan att ens behöva lämna värmen i sängen. Han är piggare än jag, som en fjäder i vinden, en porlande bäck, en takt i musiken och som en blomma som växer sig högre och högre för att den är så nyfiken på vad som finns där uppe, bortom kröken. Han är min blomma. Med kaffet i hand sätter jag mig på sängen, han slingrar sig om mig och ger mig all hans trygga sömn och värme. Hans hud, snusande andetag, rufsiga lejonman och kram. Jag tänker att jag är lyckligast i världen. Och utanför ljusnar himlen till rosa.
 
 
1 kommentar
sandra

Så otroligt vackert skrivet!

Svar: Tack!!! Bkir alltid så glad för dina kommentarer. Din blogg är en av mina stors favvisar, så det känns så fint att ens veta att du är här och läser :-)
glittergreens.blogg.se